---

Ibland blir jag så jävla rädd för mig själv. Jag vet varken vem jag är eller vad jag tänker och känner. Och ibland blir jag så rädd att jag helt enkelt inte kan styra mig själv. Jag hatar detta, hatar mig just då. Det är inte jag, emelie, som gör och säger detta saker. Det är något annat, en ondska kanske, något som bara har klampat in genom mig och bara vill såra och såra. Något som aldrig varit välkommet.
Jag har kämpat länge och längre blir det nog. Vet inte hur det kommer att sluta. Bra, hoppas jag.. Men man vet aldrig. Inte många som förstår och det gör det ännu jobbigare. Denna onsdska som klampat in, bara förstör mig, långsamt och får mig att känna ensamhet.

Jag vill bara säga till er som faktiskt kan förstå lite eller bara försöker och finns vid min sida, att det betyder verkligen så otoligt mycket för mig. Det lilla ni kan erbjuda är tillräckligt och stärker mig.
Tack.. tack.. ett stort tack till er♥

"Det är okej att gråta"